Hur föds idén att skapa en filt för ett barn som inte får leva? Textilkonstnären och forskaren Birgitta Nordström har utvecklat svepefiltar som används inom svensk förlossnings- och gynekologisk vård. Vi bad henne berätta vad en filt kan betyda och hur projektet föddes.

Året är 2008 och rummet är fullt av forskare. Konstnären Birgitta Nordström har inte gjort någon forskningsstudie än. Däremot har hon tagit med sig ett av sina bårtäcken hela vägen till konferensen om konst och hälsa i Australien. Hon talar om bäddandets symbolik i sorgens process – om vad som händer i händerna när anhöriga själva lägger tyg över kistan.

I publiken sitter en neonatalläkare. Efteråt kommer hon fram och som Birgitta Nordström minns det, sa hon ungefär:

– Tänk om jag kunde ha små filtar att ge till föräldrar som förlorar sina barn.

Frågan drabbar Birgitta Nordström. Hon skulle hem till Sverige och kunde inte väva några filtar åt den läkaren, men frågan släppte henne inte. I dag, efter mer än tjugofem år av vävda bårtäcken, är hon disputerad textilforskare och upphovsperson till små svepefiltar som används inom svensk förlossnings- och gynekologisk vård.

Du talar om ”textil omsorg”
– vad menar du?

– Omsorgen runt en kropp görs ofta med textil – när vi tvättar och torkar oss, när vi föds och lindas in. Men textil omsorg är för mig kopplat till döden. Att vi inte lägger ett foster efter ett sent missfall i ett kärl, i de fall föräldrarna önskar se, utan låter det ligga insvept.

– Det handlar också om vad tyget gör i fingertopparna. Där vi ofta säger att orden inte räcker till, räcker tyget till. Det sveper, omsluter och håller den döda kroppen.

Vad hoppas du att vårdpersonal och andra som möter döden i sitt arbete ska ta med sig från din forskning?

– Rent konkret får de en filt att erbjuda till föräldrarna. Filtarna tröstar inte, men de talar om att någon har tänkt på situationen innan den händer. Och det betyder något att det inte är en grön operationsduk, inte ett bäcken av papper, inte en handduk som återgår till sjukhusets kretslopp. Den här filten är ämnad för förlusten. Den räddar inga liv, men vårdar en situation och vårdpersonal har återkommit till att filten ger värdighet.

– De föräldrar som väljer att behålla filten får ett minne. Barnet har legat där. Andra låter filten följa barnet.

Filtarna som i dag bland annat används på Östra sjukhuset finns i fyra storlekar, de minsta är 30 gånger 30 centimeter. Hur kan de vara så små?

– Den minsta kan användas när en önskad graviditet förloras redan omkring vecka 13 och föräldrarna vill se och hålla det som skulle ha blivit deras barn.

Du medverkar på Nationella konferensen i palliativ vård. Ordet palliativ har du kopplat till just textil?

– Pallium betyder bokstavligen mantel. Om vi ser manteln som ett skydd – tyget över eller runt – är det ju precis det jag gör. Där fann jag ett mod att tala om sorgen inför och efter döden på den här konferensen.

Vet läkaren i Australien vad hennes fråga ledde till?

År 2014 var Birgitta Nordström till­baka på en ny konferens, i Melbourne,
men hon hade aldrig skrivit upp läkarens namn.

– Jag skrev mitt forskningspaper som ett brev till henne. Jag ville berätta att hennes fråga hade gjort mig till doktorand, att jag nu forskade i behovet av en liten filt när ett barn dör i magen eller precis efter födseln. Men hon var inte i publiken, så hon har aldrig fått veta vad hon satt i gång.

Helena Eriksson
Kjellgren